Jag är med och tävlar om att få en shoutout på denna fina blogg!

Novellen heter Little Things och handlar om sjuttonåriga Lauren som får biljetter till One Direction's MNG och får då reda på vem hennes försvunna pappa egentligen är!

Novellen är jättebra och ni som inte har läst den, gör det! Tryck på bilden för att komma till bloggen!

 

 

Nästa morgon, tidigt...
Miranda’s pov:

Jag låg i sängen med Zayn’s armar runt mig. Jag var så lycklig att ligga bredvid Zayn som var så genuin och bara så... fantastisk. Det var helt underbart att ligga i hans famn och inte behöva röra på sig, men tyvärr skulle mitt plan tillbaka till LAX gå om fyra timmar och jag var tvungen att checka in minst två timmar innan och Zayn skulle tillbaka till deras ”kontor” för att göra sig i ordning för en intervju och sen spela in lite nya låtar.
Jag drog mig försiktigt loss ur hans famn, men då drog han mig bara närmare han.
- Zayn, I need to pack clothes for my trip back, sa jag tyst.
- But your plan dosen’t leave until four hours, you have some time... sa Zayn och kramade om mig ännu mer.
- I know, but I need to pack so I can be sure that I packed everything, sa jag och reste mig upp.
- You can’t lay in bed for just five more minutes? sa Zayn och jag skakade på huvudet.
- Two minutes? sa Zayn och det såg ut som att han verkligen ville att jag skulle lägga mig ner igen.
- Fine, but only two minutes, sa jag och la mig ner igen.
Zayn omfattade mig och andades in min lukt.
- Can I tell you something? sa Zayn.
- Yeah, sure. What’s up? sa jag.
- You make me happy, sa Zayn och jag vände mig om så att jag nu kollade på honom.
- You make me happy, sa jag och vi möttes i en passionerad kyss.

Nästa dag...

Jag hade precis gått av planet och skulle gå och hämta väskan vid rullbandet. Zayn hade inte följt med mig till flygplatsen då vi inte ville visa alla i världen att vi hade något på gång. Jag skulle sakna honom även om jag bara skulle vara borta under helgen. Är det det man kan kalla kärlek?
Jag hämtade min väska och gick mot utgången. Alexis och Hamida skulle möta upp mig innan vi skulle åka hem till Alexis där alla tjejer skulle vara innan bröllopet imorgon. Brudparet var Alexis’ syster Alicia och Hamidas bror Jonathan. Jonathan var min brors bästa kompis och Alicia blev bra vän med Nick. Vi har liksom känt varandra nästan hela livet.
- Miranda! hörde jag Hamida skrika och jag kollade om jag såg dem, vilket jag gjorde ganska snart.
- Hey girls! sa jag och kramade om dem när jag kom fram till dem.
- Fine, we’ve missed you! sa Alexis och log stort.
- And I’ve missed you too! sa jag och vi gick snart till bilen och åkte till Alexis’ hus.

Nästa dag, morgonen...

Jag höll precis på att locka håret på Alexis’ medan Hamida satte upp håret på Alicia. Vi hade sminkat oss och nu väntades bara att ta på sig klänningarna och sen gå ut till kyrkan. Jag hade fått äran att ta kort på bröllopet och jag skulle verkligen göra mitt bästa för att fånga alla fina stunder de skulle få under det närmaste dygnet. Jag, Alexis och Hamida fick äran att vara brudtärnor och vi hade fått glittriga, fina klänningar.
- So, tell us a bit about this Zayn guy, sa Alicia och jag rodnade.
- He is so sweet and romantic and just so... real, sa jag och log.
Han var verkligen allt det som jag nämnde. Det var för bra för att vara sant.
Snart var vi klara och vi gick och ställde oss i ledet och bruden och brudens far längst bak. Jag fick gå med Nick, med en kamera runt halsen istället för blommor.
- So, you’re dating a guy named Zayn, viskade Nick till mig när vi gick mot altaret.
- Who told you? sa jag samtidigt som jag log, för att inte göra någon orolig eller något sådant.
- I heard you girls talked about it last night, when I was going to get some drinks, sa Nick och jag nickade.
- I will talk to you about it later, okay? sa Nick och nickade.
Vi fortsatte att gå och snart var vi framme vid altaret. Jag ställde mig bakom Hamida och satte på kameran och började ta kort då Alicia och hennes pappa Michael gick mot Jonathan och oss andra.
Gud så fin hon var. De såg så lyckliga ut. Tänk om jag skulle få stå vid altaret en dag. Kanske till och med med Zayn.

Samtidigt i England, ca 6-8 timmar...
Zayn’s pov:

- What do you want? svarade jag i telefonen då jag såg att det var Perrie som ringde.
Hon hade ringt en gång varannan timme under helgen, men jag hade valt att inte svara men tänkte att det var lika bra att svara för då kanske hon skulle sluta.
- I miss you, hörde jag Perrie säga och jag stannade till.
- Why? You were the one who broke up with me, sa jag argt.
- I know, but I think that I want to give love a try again, sa Perrie och jag var mållös.
- I’m in love with someone else, sa jag sen bestämt.
- Fine, but would you please let me pick up the rest of my stuff tomorow? Please? sa jag och nickade, men kom på att hon inte såg mig.
- Fine, see you then! sa jag och la på.
Jag vet inte riktigt vad som skulle hända imorgon. Perrie var ju ändå den kvinnan som jag älskat mest. Det fanns fortfarande något kvar i mitt hjärta som var till för Perrie, men vad var det egentligen?

Nästa kapitel! Vad tycker ni? Vad kommer att hända mellan Zayn och Perrie och mellan Zayn och Miranda?

- It's going to be our "workshop", sa Miranda samtidigt som hon gjorde någon slags fläta med två delar.

- I understand, sa jag och tittade på Miranda och log. Hon hade bytt från sin gråa, långa tröja till en söt topp.

- Ready to go to work? frågade jag och Miranda nickade.

Vi gick till bilen och åkte till killarna.

Jag hade inte tänkt på Perrie någon gång sedan jag träffade Miranda.

Nu var det verklighet. Jag och mina två bästa kompisar hade fått jobbet vi hade sökt till i London. Och vi fick börja så får vi hade hittat ett ställe att bo på och börjat känna oss som hemma.

För det var vad London skulle bli nu.

Hemma.

 

- Molly, jag har älskat dig enda sedan jag såg dig första gången. Jag visste redan i planet att du var speciell.

Och nu har vi flyttat in tillsammans och jag är lycklig! Men jag kan bli ännu lyckligare... sa Harry innan han ställde sig på knä och jag drog andan.

- Molly, vill du gifta dig med mig? sa Harry och tog fram den finaste ringen jag någonsin hade sett.

Jag tittade mig om i rummet och allas blickar var på mig.

- Harry, jag älskar dig och jag vill verkligen spendera hela mitt liv med dig, sa jag. 

- Är det ett ja? sa Harry och jag nickade.

Harry log och satte på ringen på mitt finger.

- Jag älskar dig! sa Harry och kysste mig.

- Jag älskar dig också, sa jag efter kyssen.

Nu skulle jag bli Mrs Harry Styles. Jag kunde inte vara lyckligare!

 

Jag stod nu i min brudklänning vid fönstret i rummet där jag skulle fixa mig till receptionen och kollade ut på naturen och fåglarna som sjöng. Det är helt sjukt hur ett och ett halvt år har gått snabbt. Det känns som att det var igår som Harry friade till mig på restaurangen Fifteen. Gud, vad lycklig jag kände mig efter den kvällen. Visst hade jag fått mycket hat när Harry hade sagt till fansen att han skulle gifta sig med mig, men jag visste att jag var trygg hos Harry. Tänk, blott ynka 20 år gammal och ska redan gifta mig med killen som frågade om min hand när vi hade varit tillsammas i ungefär 6 månader. Det var stort och vissa skulle nog ganska galet och tidigt, men så länge man älskar varandra spelar det väl ingen roll?

Om ungefär fem minuter skulle mina brudtärnor och min närmaste familj komma in hit och sen så var det dags.

Jag gick till spegeln och drog på Gosh's glansiga läppglans och kollade mig i spegeln. Idag var det den sista dagen som jag skulle heta Molly Larsson. Sen skulle jag heta Mrs Molly Styles.

Precis när jag hade tagit på mig mina skor, knackade det på dörren och in kom Agnes, Ella, Eleanor och Danielle.

- Gud vad fin du är! sa Agnes och kramade om mig.

Jag log och strax efter knackade det på dörren och in kom mamma, pappa och Philip.

- Wow, vad fin du är! sa mamma och pappa i kör och kramade om mig.

- Tack, sa jag och log.

- Tre år yngre än mig och ändå ska du gifta dig innan mig, sa Philip och såg ironisk ut.

- Älskar dig också, sa jag och kramade honom.

- Molly, det är dags nu, sa Danielle och mamma och Philip gick ut och satte sig och mina underbara brudtärnor gick och ställde sig uppe vid altaret med Harry och hans "bestmans".

- Nu gäller det, sa pappa och log.

- Yupp, sa jag och kände att magen knöt sig.

- Molly, Harry är verkligen en underbar kille och jag är 120% säker på att ni kommer att hålla ihop hela era liv, sa pappa och kramade om mig en sista gång innan det var dags att gå mot altaret.

 

- Tar du, Harry Edward Styles, Molly Annie Larsson som maka och älska henne i nöd och lust, sa prästen och tittade på Harry som tittade in i mina ögon.

- Ja, sa Harry och log.

- Tar du, Molly Annie Larsson, Harry Edward Styles som make och älska honom i nöd och lust?
sa prästen och mitt svar var solklart.

- Ja.

- Du får nu kyssa bruden, sa prästen och Harry lutade sig fram och kysste mig.

Familj och vänner stod upp och klappade händerna.

Jag och Harry tog varandra i händerna och gick mot utgången och bilen som skulle köra oss till middagen.

Vi satte oss i bilen och bilen körde iväg.

- Jag älskar dig, sa Harry.