You are so beautiful - Kapitel 24
Tidigare...
Efter ungefär sju minuter, jag räknade, var dem färdiga och jag la mig bredvid honom igen.
- Jag är så glad att du lever, sa jag och gav honom en puss på kinden.
- Jag är glad att du är här, med mig, i mina armar, sa Harry och jag log.
Vi låg och pratade ett tag till och jag var så lycklig att han var vid liv.
Tre dagar senare...
Harry hade nu kommit hem och han låg för det mesta i sängen och vilade.
Jag hade tagit ledigt i en och en halv vecka för att ta hand om Harry.
Killarna hade också tagit ledigt i en och en halv vecka för att dem inte ville göra några konserter eller intervjuer utan Harry.
Harry hade sagt flera gånger att han mådde bra och att han kunde jobba, men vi vägrade. Vi visste att innerst inne hade han hur ont som helst.
Det hade kommit många meddelanden på twitter där det bland annat stod att Harry skulle krya på sig. Men också hat till mig för att jag var tillsammans med Harry. Jag visste att jag skulle få hot när jag blev tillsammans med honom, men nu hade jag fått obehagliga hot från fans. Jag försökte inte att bry mig för Harry's skull, men jag var rädd.
- Hur mår du? frågade jag när jag kom in i Harry's sovrum med frukost.
Klockan var halv ett, men Harry hade sovit dåligt i natt och behövde sova ut.
- Bättre, sa Harry och log lite smått.
- Frågan är hur du mår? sa Harry när jag hade satt mig bredvid honom i sängen.
- Bara bra, sa jag men jag förstod redan att han inte trodde mig.
- Jag tror dig inte, sa Harry och log lite smått. Jag tittade ner på brickan och pilade på den.
Harry hade rätt, jag mådde inte bra. Jag kunde knappt sova på nätterna för hoten jag hade fått.
- Dem kommer inte att göra något, sa Harry och drog sakta sin hand på ryggen. Han fick mig att känna mig trygg. Varje gång jag var med Harry ville jag bara stanna hos honom i hans armar. Jag var verkligen kär i Harry.
- Jag älskar dig! sa Harry och jag tittade på honom.
- Vänta, va? sa jag och tittade på honom.
- Jag älskar dig, sa Harry än en gång.
- Menar du det? sa jag och Harry nickade.
- Och jag dig, sa jag och log.
Harry log stort och våra huvuden närmades och snart hånglade vi.
En minut senare, hörde vi någon komma upp för trappan.
- Mat, sa Louis när han öppnade dörren till Harry's sovrum.
Vi nickade och reste oss upp från sängen. Vi gick sakta ner från trappan eftersom Harry hade ganska ont och snart var vi nere vid matbordet.
- Pizza! sa Niall när vi hade satt oss.
- Gud, vad gott! sa Harry och började äta.
- Molly, jag glömde mobilen uppe, vill du vara en ängel och hämta den? sa Harry till mig med sina valpögon.
- Visst, kommer strax tillbaka! sa jag och gav Harry en snabb puss på kinden.
Jag reste mig upp från bordet och styrde mina steg mot trappan.
Harry's perspektiv:
- Och jag dig! sa Molly och log.
Jag log stort och våra huvuden närmades och snart hånglade vi.
En minut senare, hörde vi någon komma upp för trappan. Eftersom jag har bott här ganska länge, kunde jag höra vem det var som kom ohc jag hörde att det var Louis.
- Mat, sa Louis, precis som jag hade gissat, när han öppnade dörren till mitt rum.
Vi nickade och reste oss upp från sängen. Vi gick sakta ner från trappan eftersom jag hade ganska ont i magen från operationen och snart var vi nere vid matbordet.
- Pizza! sa Niall när vi hade satt oss.
- Gud, vad gott! sa jag och började äta.
- Molly, jag glömde mobilen uppe, vill du vara en ängel och hämta den? sa jag och tittade på Molly med mina valpögon.
- Visst, kommer strax tillbaka! sa Molly och gav mig en snabb puss på munnen.
Hon reste sig upp och stryde sina steg mot trappan.
Jag följde henne med blicken och när hon var hade öppnat dörren till mitt rum, vände jag blicken till killarna och sa:
- Vi håller oss till planen!
Vad tycker ni?
Har varit dåligt med kapitel den senaste tiden, men har haft mycket med skolan, men på torsdag nästa vecka börjar påsklovet och då ska jag skriva, det lovar jag!!
Kommentera vad ni tycker!!
Kram Elin
Efter ungefär sju minuter, jag räknade, var dem färdiga och jag la mig bredvid honom igen.
- Jag är så glad att du lever, sa jag och gav honom en puss på kinden.
- Jag är glad att du är här, med mig, i mina armar, sa Harry och jag log.
Vi låg och pratade ett tag till och jag var så lycklig att han var vid liv.
Tre dagar senare...
Harry hade nu kommit hem och han låg för det mesta i sängen och vilade.
Jag hade tagit ledigt i en och en halv vecka för att ta hand om Harry.
Killarna hade också tagit ledigt i en och en halv vecka för att dem inte ville göra några konserter eller intervjuer utan Harry.
Harry hade sagt flera gånger att han mådde bra och att han kunde jobba, men vi vägrade. Vi visste att innerst inne hade han hur ont som helst.
Det hade kommit många meddelanden på twitter där det bland annat stod att Harry skulle krya på sig. Men också hat till mig för att jag var tillsammans med Harry. Jag visste att jag skulle få hot när jag blev tillsammans med honom, men nu hade jag fått obehagliga hot från fans. Jag försökte inte att bry mig för Harry's skull, men jag var rädd.
- Hur mår du? frågade jag när jag kom in i Harry's sovrum med frukost.
Klockan var halv ett, men Harry hade sovit dåligt i natt och behövde sova ut.
- Bättre, sa Harry och log lite smått.
- Frågan är hur du mår? sa Harry när jag hade satt mig bredvid honom i sängen.
- Bara bra, sa jag men jag förstod redan att han inte trodde mig.
- Jag tror dig inte, sa Harry och log lite smått. Jag tittade ner på brickan och pilade på den.
Harry hade rätt, jag mådde inte bra. Jag kunde knappt sova på nätterna för hoten jag hade fått.
- Dem kommer inte att göra något, sa Harry och drog sakta sin hand på ryggen. Han fick mig att känna mig trygg. Varje gång jag var med Harry ville jag bara stanna hos honom i hans armar. Jag var verkligen kär i Harry.
- Jag älskar dig! sa Harry och jag tittade på honom.
- Vänta, va? sa jag och tittade på honom.
- Jag älskar dig, sa Harry än en gång.
- Menar du det? sa jag och Harry nickade.
- Och jag dig, sa jag och log.
Harry log stort och våra huvuden närmades och snart hånglade vi.
En minut senare, hörde vi någon komma upp för trappan.
- Mat, sa Louis när han öppnade dörren till Harry's sovrum.
Vi nickade och reste oss upp från sängen. Vi gick sakta ner från trappan eftersom Harry hade ganska ont och snart var vi nere vid matbordet.
- Pizza! sa Niall när vi hade satt oss.
- Gud, vad gott! sa Harry och började äta.
- Molly, jag glömde mobilen uppe, vill du vara en ängel och hämta den? sa Harry till mig med sina valpögon.
- Visst, kommer strax tillbaka! sa jag och gav Harry en snabb puss på kinden.
Jag reste mig upp från bordet och styrde mina steg mot trappan.
Harry's perspektiv:
- Och jag dig! sa Molly och log.
Jag log stort och våra huvuden närmades och snart hånglade vi.
En minut senare, hörde vi någon komma upp för trappan. Eftersom jag har bott här ganska länge, kunde jag höra vem det var som kom ohc jag hörde att det var Louis.
- Mat, sa Louis, precis som jag hade gissat, när han öppnade dörren till mitt rum.
Vi nickade och reste oss upp från sängen. Vi gick sakta ner från trappan eftersom jag hade ganska ont i magen från operationen och snart var vi nere vid matbordet.
- Pizza! sa Niall när vi hade satt oss.
- Gud, vad gott! sa jag och började äta.
- Molly, jag glömde mobilen uppe, vill du vara en ängel och hämta den? sa jag och tittade på Molly med mina valpögon.
- Visst, kommer strax tillbaka! sa Molly och gav mig en snabb puss på munnen.
Hon reste sig upp och stryde sina steg mot trappan.
Jag följde henne med blicken och när hon var hade öppnat dörren till mitt rum, vände jag blicken till killarna och sa:
- Vi håller oss till planen!
Vad tycker ni?
Har varit dåligt med kapitel den senaste tiden, men har haft mycket med skolan, men på torsdag nästa vecka börjar påsklovet och då ska jag skriva, det lovar jag!!
Kommentera vad ni tycker!!
Kram Elin
Instagram!
Skaffade mig precis instagram, efter med sådana saker..., jag följer tillbaka!
@ellin97
//Elin
@ellin97
//Elin
You are so beautiful - Kapitel 23
Tidigare...
Jag omfamnades av killarna och jag tror att dem också grät, speciellt Louis.
- Liam? Kan du skjutsa mig till vår lägenhet? sa jag och pekade på Agnes och Ella.
- Visst, får jag fråga varför? sa Liam och torkade bort några tårar.
- Jag vill hämta min gitarr, sa jag och Liam nickade.
Vi började gå men Louis stoppade Liam, så Liam gav mig nycklarna till bilen och jag fortsatte att gå.
Liam's perspektiv:
- Jag vill hämta min gitarr, sa Molly och jag nickade.
Vi började gå, men Louis stoppade mig, så jag gav bilnycklarna till bilen och Molly fortsatte att gå.
- Du vet att det står en massa fans utanför och undrar vad som har hänt, det kanske är bäst att ni tar med er Paul, sa Louis och jag såg att han var väldigt när på att börja gråta.
- Du har nog rätt, MOLLY! skrek jag och Molly vände sig och.
Jag gjorde ett "kom tillbaka" tecken med fingret och hon kom.
- Vad är det? frågade Molly och trodde nog att det hade hänt något med Harry.
- Louis säger att det är jättemånga fans utanför och vi kanske ska ta med oss Paul, sa jag och Molly nickade.
- Du har nog rätt, vet du var han är?
- I kafeterian, sa Niall som hade kramat om Ella ett tag.
Precis då kom Paul tillbaka med en kopp kaffe i handen.
- När man pratar om trollen, sa Louis och vi fick oss ett litet skratt.
- Paul, kan du hjälpa oss till bilen? En massa fans utanför, sa jag och Paul tog en klunk och nickade.
Vi började gå, Paul höll hårt i min handled och gjorde samma sak med Molly's.
När vi var vid receptionen, såg vi fansen som stod utanför. Louis hade rätt, det var väldigt många.
- Är ni redo? sa Paul och vi nickade.
Vi började gå och efter några minuter, satt vi i bilen och körde iväg.
Molly's perspektiv:
Tre timmar senare...
Jag satte mig hos Harry och tog en klunk av mitt kaffe. Jag hade aldrig tyckt om kaffe, men visste att jag inte skulle lämna Harry, så det var lika bra att hålla mig vaken.
Jag tog fram gitarren som jag och Liam hade hämtat och stämmde den.
Jag började sjunga på Avril Lavigne's låt "I Love You".
You're so beautiful
But that's not why I love you
I'm not sure you know
That the reason I love you
Is you being you, just you
Yeah, the reason I love you
Is all that weäve been through
And that's why I love you
Efter den sista raden började jag gråta.
Jag gömde huvudet vid Harry's fötter på hans säng och grät.
Precis när jag skulle titta på Harry, kände jag en hand på mitt huvud.
Jag tittade upp och såg Harry le.
- Hur mår du? snyftade jag och lyckade pressa fram ett litet leende.
- Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra, sa Harry och log lite smått.
- Men jag mår mycket bättre nu när du är här, fortsatte han.
Jag torkade bort tårarna och la mig bredvid honom.
- Är killarna här? sa Harry.
- Ja, alla är här, vi har varit här hela tiden, sa jag och pussade Harry på kinden.
Vi låg och pratade om det som hade hänt Harry och om allt möjligt när en doktor kom in.
- Hur mår ni Mr Styles? sa doktorn och kollade igenom några papper.
- Jag mår väl helt okej, sa Harry och log.
- När får han komma hem? frågade jag och doktorn tittade på mig.
- Vi måste kolla hans värden och så först, men om allt är bra så kan han nog åka hem imorgon, sa doktorn och jag log.
Jag satte mig på stolen bredvid och doktorn ropade in en sköterska och dem började ta prover.
Dem stack honom i fingret och i armvecket. Jag har aldrig gillat sprutor och nålar, så jag tittade bort.
Jag kunde se i ögonvrån att Harry inte tyckte att det gjorde ont allt och han skrattade lite när han tittade på mig.
Efter ungefär sju minuter, jag räknade, var dem färdiga och jag la mig bredvid honom igen.
- Jag är så glad att du lever, sa jag och gav honom en puss på kinden.
- Jag är glad att du är här, med mig, i mina armar, sa Harry och jag log.
Vi låg och pratade ett tag till och jag var så lycklig att han var vid liv.
Äntligen är det här!
Vad tycker ni?
Jag har lite torka, så ni får gärna ge mig tips om vad som kan hända!
Under helgen kommer det inte att bli något kapitel, eftersom jag och Linnéa är på konfaläger! Vi kanske kommer att slänga in ett inlägg om hur vi har det!
Glöm inte att fråga på!!
http://onedirectionovel.blogg.se/2012/february/fragestund.html#comment
Hoppas att ni får en bra helg!
Kram Elin
Jag omfamnades av killarna och jag tror att dem också grät, speciellt Louis.
- Liam? Kan du skjutsa mig till vår lägenhet? sa jag och pekade på Agnes och Ella.
- Visst, får jag fråga varför? sa Liam och torkade bort några tårar.
- Jag vill hämta min gitarr, sa jag och Liam nickade.
Vi började gå men Louis stoppade Liam, så Liam gav mig nycklarna till bilen och jag fortsatte att gå.
Liam's perspektiv:
- Jag vill hämta min gitarr, sa Molly och jag nickade.
Vi började gå, men Louis stoppade mig, så jag gav bilnycklarna till bilen och Molly fortsatte att gå.
- Du vet att det står en massa fans utanför och undrar vad som har hänt, det kanske är bäst att ni tar med er Paul, sa Louis och jag såg att han var väldigt när på att börja gråta.
- Du har nog rätt, MOLLY! skrek jag och Molly vände sig och.
Jag gjorde ett "kom tillbaka" tecken med fingret och hon kom.
- Vad är det? frågade Molly och trodde nog att det hade hänt något med Harry.
- Louis säger att det är jättemånga fans utanför och vi kanske ska ta med oss Paul, sa jag och Molly nickade.
- Du har nog rätt, vet du var han är?
- I kafeterian, sa Niall som hade kramat om Ella ett tag.
Precis då kom Paul tillbaka med en kopp kaffe i handen.
- När man pratar om trollen, sa Louis och vi fick oss ett litet skratt.
- Paul, kan du hjälpa oss till bilen? En massa fans utanför, sa jag och Paul tog en klunk och nickade.
Vi började gå, Paul höll hårt i min handled och gjorde samma sak med Molly's.
När vi var vid receptionen, såg vi fansen som stod utanför. Louis hade rätt, det var väldigt många.
- Är ni redo? sa Paul och vi nickade.
Vi började gå och efter några minuter, satt vi i bilen och körde iväg.
Molly's perspektiv:
Tre timmar senare...
Jag satte mig hos Harry och tog en klunk av mitt kaffe. Jag hade aldrig tyckt om kaffe, men visste att jag inte skulle lämna Harry, så det var lika bra att hålla mig vaken.
Jag tog fram gitarren som jag och Liam hade hämtat och stämmde den.
Jag började sjunga på Avril Lavigne's låt "I Love You".
You're so beautiful
But that's not why I love you
I'm not sure you know
That the reason I love you
Is you being you, just you
Yeah, the reason I love you
Is all that weäve been through
And that's why I love you
Efter den sista raden började jag gråta.
Jag gömde huvudet vid Harry's fötter på hans säng och grät.
Precis när jag skulle titta på Harry, kände jag en hand på mitt huvud.
Jag tittade upp och såg Harry le.
- Hur mår du? snyftade jag och lyckade pressa fram ett litet leende.
- Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra, sa Harry och log lite smått.
- Men jag mår mycket bättre nu när du är här, fortsatte han.
Jag torkade bort tårarna och la mig bredvid honom.
- Är killarna här? sa Harry.
- Ja, alla är här, vi har varit här hela tiden, sa jag och pussade Harry på kinden.
Vi låg och pratade om det som hade hänt Harry och om allt möjligt när en doktor kom in.
- Hur mår ni Mr Styles? sa doktorn och kollade igenom några papper.
- Jag mår väl helt okej, sa Harry och log.
- När får han komma hem? frågade jag och doktorn tittade på mig.
- Vi måste kolla hans värden och så först, men om allt är bra så kan han nog åka hem imorgon, sa doktorn och jag log.
Jag satte mig på stolen bredvid och doktorn ropade in en sköterska och dem började ta prover.
Dem stack honom i fingret och i armvecket. Jag har aldrig gillat sprutor och nålar, så jag tittade bort.
Jag kunde se i ögonvrån att Harry inte tyckte att det gjorde ont allt och han skrattade lite när han tittade på mig.
Efter ungefär sju minuter, jag räknade, var dem färdiga och jag la mig bredvid honom igen.
- Jag är så glad att du lever, sa jag och gav honom en puss på kinden.
- Jag är glad att du är här, med mig, i mina armar, sa Harry och jag log.
Vi låg och pratade ett tag till och jag var så lycklig att han var vid liv.
Äntligen är det här!
Vad tycker ni?
Jag har lite torka, så ni får gärna ge mig tips om vad som kan hända!
Under helgen kommer det inte att bli något kapitel, eftersom jag och Linnéa är på konfaläger! Vi kanske kommer att slänga in ett inlägg om hur vi har det!
Glöm inte att fråga på!!
http://onedirectionovel.blogg.se/2012/february/fragestund.html#comment
Hoppas att ni får en bra helg!
Kram Elin
Ingen bra ursäkt...
Hejsan, Elin här!
Jag är sååååååå ledsen att kapitlet inte har kommit upp, men har lite "torka", men jag har börjat, får gärna ge förslag i en kommentar!
Sen går vi i åttan och då är det ganska mycket läxor och så, men ska inte skylla på det..
Till helgen blir det ingen uppdatering eftersom jag och Linnea ska till Ed med vår konfagruppen hela fredag, lördag och söndag!
Jag ska nog skriva mer på kapitel ikväll och så kommer det nog upp innan jag åker!
Btw, fortsätt att fråga frågor! Vi svarar på allt!!!
http://onedirectionovel.blogg.se/2012/february/fragestund.html#comment
Kram/Elin
Jag är sååååååå ledsen att kapitlet inte har kommit upp, men har lite "torka", men jag har börjat, får gärna ge förslag i en kommentar!
Sen går vi i åttan och då är det ganska mycket läxor och så, men ska inte skylla på det..
Till helgen blir det ingen uppdatering eftersom jag och Linnea ska till Ed med vår konfagruppen hela fredag, lördag och söndag!
Jag ska nog skriva mer på kapitel ikväll och så kommer det nog upp innan jag åker!
Btw, fortsätt att fråga frågor! Vi svarar på allt!!!
http://onedirectionovel.blogg.se/2012/february/fragestund.html#comment
Kram/Elin
Vi har inte slutat!
Som rubriken säger så har vi inte slutat att skriva!
Vi har haft kabaré hela denna vecka och fokuserat på den. Därför har det varit dålig uppdatering.
Fortsätt att fråga frågor! Ni kan fråga om One Direction, om oss och om kabarén, om allt helt enkelt!
Kram Elin
Vi har haft kabaré hela denna vecka och fokuserat på den. Därför har det varit dålig uppdatering.
Fortsätt att fråga frågor! Ni kan fråga om One Direction, om oss och om kabarén, om allt helt enkelt!
Kram Elin
