onedirectionovel

Bild 1: Miranda. Bild 2: Sms till Zayn... Bild 3: Zayn och Perrie's oväntade kyss.

Jag sträckte på mig efter den långa flygturen hem från Los Angeles. Det hade blivit en väldigt stor fest igår. Sprit lite här och var, men jag drack inte så mycket då jag inte mådde så jättebra på kvällen.
Alexis och Hamida satt bredvid mig i varsin stol och sov, trots att vi hade landat.  
- Alexis, Hamida! Wake up! We’re in London! sa jag och försökte skaka liv i dem.
- Don’t wake me up, my head hurts, sa Alexis och blundade hårt samtidigt som hon masserade huvudet. Baksmälla.
- We need to get out of the plane, sa jag och snart reste vi oss upp och gick mot bagagen.
Jag började bli lite van att åka flyg. Jag hade ju trots allt gjort det några gånger bara denna veckan.
Vi hämtade väskorna och sen gick vi till taxin som var hyrd som skulle köra oss hem.

Lite senare...

Jag hade precis stigit ut ur bilen vid Zayn och började gå mot hans lägenhet. Alexis och Hamida hade lagt sig i deras sängar så fort vi kom innanför dörren. Jag antar att de skulle sova bort baksmällan. Jag bestämde mig då för att åka till Zayn. Jag hade saknat honom väldigt mycket bara under helgen.
Jag gick uppför trapporna och såg att Zayn’s dörr stod på glänt. Jag öppnade dörren och skulle precis säga att jag var här då jag hörde röster komma från köket. En mans röst och en kvinnas röst. Jag visste att det var Zayn’s röst, men jag kunde inte riktigt uppfatta vem kvinnan var tills jag hörde...
- Thank you for giving back my stuff Zayn.
- No problem Perrie, always a pleasure to see you.
Jag förstod direkt att det var Perrie, Zayn’s f.d flickvän.
Jag gick närmare köket utan att bli sedd och såg de i en dörrspringa. Jag såg hur Perrie kom närmre Zayn och snart var hon vid hans läppar. Zayn gjorde ingenting för att stoppa det. Jag skulle precis gå och stoppa det då det hände. Kyssen. Perrie kysste Zayn och det såg ut som att han... ”gillade” det. Jag sprang därifrån direkt och gick och satte mig i bilen och då brast det. Då sprutade tårarna.
Jag som trodde det jag och Zayn hade var speciellt, gud så fel jag egentligen kunde ha.
Jag bestämde mig för att skicka ett sms till honom. Jag skrev samtidigt som jag grät så mycket att jag måste blivit uttorkad eller något.
Jag tryckte på skicka och sen startade jag motorn och åkte hem.

 

Jag sprang raka vägen upp till lägenheten med tårar i ögonen och stängde dörren fort och högt och ställde mig med ryggen mot väggen och kände hur benen gav upp om mig och jag halkade ner och hamnade på rumpan vid dörren.

- Miranda, is that you? hörde jag Alexis säga tyst mellan mina snyftningar när hon kom mot mig.

- Sweetie, what happened? Hamida, get your ass out of bed and come here! sa Alexis och kramade om mig och försökte torka bort mina tårar som hela tiden rann ner.

- What is it... Oh my god, Miranda, are you alright? sa Hamida och satte sig ner bredvid mig och jag skakade på huvudet.

- What happened sweetie? sa Alexis och jag försökte få fram ord, men det var nästan omöjligt.

- Zayn... Perrie... Kiss, var det ända jag fick fram innan jag brast ut i gråt ännu mer.

- Oh honey, I'm so sorry, he's an ass, sa Hamida och fick mig att skratta.

- Come, let's talk in the living-room with our friends Ben & Jerry, sa Alexis och fick mig att skratta igen.

Jag reste mig upp och kramade om mina bästa vänner och vi gick och satte oss i vardagsrummet och åt Ben&Jerrys.

 

Perrie gick närmre mig och snart stod hon så nära att jag kunde känna hennes parfym från hennes hals. Hon lutade sig närmre och kysste mig och jag gjorde ingenting åt det. Precis när kyssen var klar, hörde jag hur någon smällde igen dörren och jag gick ut och såg att det inte stod någon där. Jag anade vad som kunde ha hänt och sprang fort till fönstret och såg när hon steg in i bilden. Miranda. Fan. Vad hade jag gjort?

- You know the way out, sa jag när jag sprang förbi Perrie och ner mot gatan och Miranda.

När jag kom ner såg jag bilen rulla iväg och jag kände hur det vibrerade i fickan.

Ett sms från Miranda.

Det brände till i hjärtat och jag kände hur mina ögon blev våta. Fan.

Jag satte mig i bilen och startade motorn och åkte mot Mirandas lägenhet. Jag slog hennes nummer och tryckte på grön lur.

Biiip.

- Hey, Miranda. It's me, Zayn. Please call me back. I need to talk to you about what you saw or what you didn't saw. Please, I need to talk to you, sa jag deperat efter tonen och la sedan på.

 

- Miranda, open the door! skrek jag samtidigt som jag bankade på dörren hårt.

- Hi, what can I help you with? sa en tjej som jag inte kände igen.

- Who are you? I need to talk to Miranda.

- My name is Alexandra, but you can call me Alexis and Miranda do not want to talk to you right now Zayn, sa Alexis som hon tydligen hette.

- You don't understand, I need to talk to her! sa jag och försökte se om jag såg henne bakom dörren.

- I don't want to be rude or anything because we are going to work together for a while, but you mister, you fucking kissed Perrie, your ex-girlfriend! sa Alexis och jag tittade på henne.

- You know about that?

- Yeah, I needed to know what happened when she came home crying her eyes out. Sorry, but you need to go now, I will see you tomorrow at work, sa Alexis och stängde dörren.

Jag stängde min knytnäve och drog händerna igenom håret och började gå mot bilen igen.

FAN. Vad hade jag gjort? Varför lät jag Perrie kyssa mig och varför gjorde jag inget? Jag visste ju att Miranda skulle komma hem idag och att hon antagligen skulle komma hit.

Precis när jag skulle starta bilen, ringde min telefon och det var Miranda.

- Miranda? Honey, I'm so sorry...

- Zayn, stop. Just stop. Listen to me, hörde jag Miranda säga och jag gjorde som hon sa.

- Admit it, what we had was a fantasy. What we had were never real... hörde jag henne säga och sen la hon på.

Fan. Jag hade förlorat den enda som hade fått mig att le igen. Skulle jag någonsin kunna få tillbaka henne? Skulle jag någonsin kunna le igen?