You are so beautiful - Kapitel 3
Tidigare...
Han log och gav mig ett tuggummi. Jag skakade på huvudet.
- Nej tack, sa jag och kollade på den fantastiska killen. Jag kunde inte förstå att han var så snygg.
- Ta ett. Så att du inte får lock i öronen när vi lyfter, sa han och log.
- Okej, tack så mycket, sa jag och såg att killen som satt bredvid denna fantastiska kille log.
- Harry, sa killen som satt bredvid mig och tog fram handen.
- Molly, sa jag och fattade Harry´s hand.
- Och jag är Louis, sa killen som satt bredvid Harry.
- Trevligt att träffas Louis! sa jag och fattade Louis´s hand.
- Bakom oss sitter Niall, Liam och Zayn, sa Harry och visade mig vilka dom var.
- Jag är Molly, sa jag och log mot killarna.
Jag log och tänkte att dettta kunde bli en bra flygresa!
När vi hade lyft nog jag fram min IPod och satte på Moa Lignells låt "When I held ya" men jag kom knappt till refrängen innan Harry avbröt mig.
- Så Molly... Vad ska du göra i London då? frågade Harry nyfiket.
Jag kände direkt att Louis, Zayn, Niall och Liam´s blickar vände sig mot mig.
- Jag ska faktiskt plugga i London i två år, sa jag och log.
- Jaha, ska det bli roligt? frågade Louis.
- Ja, men om någon månad kommer mina två kompisar och dom ska också plugga i London, sa jag och log mot killarna.
- Du Molly, är det okej om jag kan få typ... ditt nummer? frågade Harry och tog fram sin IPhone.
- Visst, men bara om jag får ditt, sa jag och log.
Jag tog fram min telefon från väskan och gav den till Harry.
Jag knappade in mitt telefonnummer i Harry´s telefon och han knappade in sitt i min.
- Kan jag också få ditt? sa Niall.
- Javisst, sa jag och gav min telefon till Niall.
Fem minuter senare hade jag fått allas mobilnummer, vilket var ganska kul.
När vi alla hade suttit och pratat i typ en halvtimme hörde vi piloten prata i högtalarna.
"Detta är piloten som pratar. Om ungefär fem minuter landar vi i London, England. Hoppas att resan har varit bra och tack för att ny flyger med oss."
Jag suckade och tänkte att detta kunde vara den sista gången jag skulle få träffa dessa fantastiska killar.
Jag antog att Harry såg det, för när han tog min hand sa han;
- Molly, du vet att detta inte är den sista gången vi träffas.
- Lovar du? sa jag med tåren i ögat. Jag kände att jag skulle börja gråta när som helst.
- Jag lovar. Vet du? sa Harry.
- Nej, vad då? sa jag med gråten i halsen.
- När du har kommit till din lägenhet kan du väl ringa mig? sa Harry och jag kände att jag blev gladare.
- Det kan jag göra, sa jag och log.
Harry log tillbaka och jag kunde inte förstå att vi hade fått så bra kontakt.
Jag släppte Harry´s hand och packade mitt handbagage. Harry och Louis gjorde samma sak.
När vi hade landat steg vi ut ur planet och gick för att hämta våra väskor. När vi hade kommit till väskorna såg jag minst hundra tjejer komma springande. Jag började undra om det var någon kändis på planet, men jag hade ju inte märkt något innan. Plötslig var tjejerna minst tio meter ifrån mig. Tjejerna sprang förbi mig men stannade bara några meter efter mig. När jag kollade bakåt såg jag Harry, Louis, Niall, Zayn och Liam stå mitt bland tjejerna...
Vad tycker ni om kapitel tre?
Lite längre den här gången, kapitel 4 kommer nog imorrn!
Kramar Elin
Han log och gav mig ett tuggummi. Jag skakade på huvudet.
- Nej tack, sa jag och kollade på den fantastiska killen. Jag kunde inte förstå att han var så snygg.
- Ta ett. Så att du inte får lock i öronen när vi lyfter, sa han och log.
- Okej, tack så mycket, sa jag och såg att killen som satt bredvid denna fantastiska kille log.
- Harry, sa killen som satt bredvid mig och tog fram handen.
- Molly, sa jag och fattade Harry´s hand.
- Och jag är Louis, sa killen som satt bredvid Harry.
- Trevligt att träffas Louis! sa jag och fattade Louis´s hand.
- Bakom oss sitter Niall, Liam och Zayn, sa Harry och visade mig vilka dom var.
- Jag är Molly, sa jag och log mot killarna.
Jag log och tänkte att dettta kunde bli en bra flygresa!
När vi hade lyft nog jag fram min IPod och satte på Moa Lignells låt "When I held ya" men jag kom knappt till refrängen innan Harry avbröt mig.
- Så Molly... Vad ska du göra i London då? frågade Harry nyfiket.
Jag kände direkt att Louis, Zayn, Niall och Liam´s blickar vände sig mot mig.
- Jag ska faktiskt plugga i London i två år, sa jag och log.
- Jaha, ska det bli roligt? frågade Louis.
- Ja, men om någon månad kommer mina två kompisar och dom ska också plugga i London, sa jag och log mot killarna.
- Du Molly, är det okej om jag kan få typ... ditt nummer? frågade Harry och tog fram sin IPhone.
- Visst, men bara om jag får ditt, sa jag och log.
Jag tog fram min telefon från väskan och gav den till Harry.
Jag knappade in mitt telefonnummer i Harry´s telefon och han knappade in sitt i min.
- Kan jag också få ditt? sa Niall.
- Javisst, sa jag och gav min telefon till Niall.
Fem minuter senare hade jag fått allas mobilnummer, vilket var ganska kul.
När vi alla hade suttit och pratat i typ en halvtimme hörde vi piloten prata i högtalarna.
"Detta är piloten som pratar. Om ungefär fem minuter landar vi i London, England. Hoppas att resan har varit bra och tack för att ny flyger med oss."
Jag suckade och tänkte att detta kunde vara den sista gången jag skulle få träffa dessa fantastiska killar.
Jag antog att Harry såg det, för när han tog min hand sa han;
- Molly, du vet att detta inte är den sista gången vi träffas.
- Lovar du? sa jag med tåren i ögat. Jag kände att jag skulle börja gråta när som helst.
- Jag lovar. Vet du? sa Harry.
- Nej, vad då? sa jag med gråten i halsen.
- När du har kommit till din lägenhet kan du väl ringa mig? sa Harry och jag kände att jag blev gladare.
- Det kan jag göra, sa jag och log.
Harry log tillbaka och jag kunde inte förstå att vi hade fått så bra kontakt.
Jag släppte Harry´s hand och packade mitt handbagage. Harry och Louis gjorde samma sak.
När vi hade landat steg vi ut ur planet och gick för att hämta våra väskor. När vi hade kommit till väskorna såg jag minst hundra tjejer komma springande. Jag började undra om det var någon kändis på planet, men jag hade ju inte märkt något innan. Plötslig var tjejerna minst tio meter ifrån mig. Tjejerna sprang förbi mig men stannade bara några meter efter mig. När jag kollade bakåt såg jag Harry, Louis, Niall, Zayn och Liam stå mitt bland tjejerna...
Vad tycker ni om kapitel tre?
Lite längre den här gången, kapitel 4 kommer nog imorrn!
Kramar Elin
You are so beautiful - Kapitel 2
Tidigare...
Jag kollade ut och såg det sista av den svenska flygplatsen. Jag letade upp telefonen i väskan och satte på flygplansläge. När jag stoppade tillbaka telefonen i väskan, satte sig någon bredvid mig. Jag struntade i att kolla vem det var, men han fångade mitt hjärta när han sa ”Hej”...
Jag tittade upp och såg den mest fantastiska killen jag någonsin hade sett.
- Hej! sa jag nervöst.
Han log mot mig och fixade med sitt handbagage. Jag kände att jag började rodna och tittade snabbt bort.
Jag hörde att han hade med sig fyra kompisar. Den ena satt med honom och dom tre andra satt bakom oss.
Han satte sin hand på min. Först trodde jag att han ville prata med mig, men sen såg jag att han bara hade råkat.
- Oj, förlåt, sa han till mig och log. Man kunde höra att han var från England.
- Det är lugnt, sa jag och kände att jag började rodna ännu mer.
Han log på mig och gav mig ett tuggummi. Jag skakade på huvudet.
- Nej tack, sa jag och kollade på den fantastiska killen. Jag kunde inte förstå att han var så snygg!
- Ta ett. Så att du inte får lock i öronen när vi lyfter, sa han och log.
- Okej, tack så mycket, sa jag och såg att killen som satt bredvid denna fantastiska kille log.
- Harry, sa killen som satt bredvid mig och tog fram handen.
- Molly, sa jag och fattade Harry´s hand.
- Och jag är Louis, sa killen som satt bredvid Harry och log.
- Trevlig att träffas Louis! sa jag och fattade Louis´s hand.
- Bakom oss sitter Niall, Liam och Zayn, sa Harry och visade mig vilka dom var.
- Jag är Molly, sa jag och log mot killarna.
Jag log och tänkte att detta kunde bli en bra flygresa!
Vad tycker ni om andra kapitlet? Tredje kapitlet kommer ut ikv!
Älskar era kommentarer!
Kramar Elin
Jag kollade ut och såg det sista av den svenska flygplatsen. Jag letade upp telefonen i väskan och satte på flygplansläge. När jag stoppade tillbaka telefonen i väskan, satte sig någon bredvid mig. Jag struntade i att kolla vem det var, men han fångade mitt hjärta när han sa ”Hej”...
Jag tittade upp och såg den mest fantastiska killen jag någonsin hade sett.
- Hej! sa jag nervöst.
Han log mot mig och fixade med sitt handbagage. Jag kände att jag började rodna och tittade snabbt bort.
Jag hörde att han hade med sig fyra kompisar. Den ena satt med honom och dom tre andra satt bakom oss.
Han satte sin hand på min. Först trodde jag att han ville prata med mig, men sen såg jag att han bara hade råkat.
- Oj, förlåt, sa han till mig och log. Man kunde höra att han var från England.
- Det är lugnt, sa jag och kände att jag började rodna ännu mer.
Han log på mig och gav mig ett tuggummi. Jag skakade på huvudet.
- Nej tack, sa jag och kollade på den fantastiska killen. Jag kunde inte förstå att han var så snygg!
- Ta ett. Så att du inte får lock i öronen när vi lyfter, sa han och log.
- Okej, tack så mycket, sa jag och såg att killen som satt bredvid denna fantastiska kille log.
- Harry, sa killen som satt bredvid mig och tog fram handen.
- Molly, sa jag och fattade Harry´s hand.
- Och jag är Louis, sa killen som satt bredvid Harry och log.
- Trevlig att träffas Louis! sa jag och fattade Louis´s hand.
- Bakom oss sitter Niall, Liam och Zayn, sa Harry och visade mig vilka dom var.
- Jag är Molly, sa jag och log mot killarna.
Jag log och tänkte att detta kunde bli en bra flygresa!
Vad tycker ni om andra kapitlet? Tredje kapitlet kommer ut ikv!
Älskar era kommentarer!
Kramar Elin
You are so beautiful - Kapitel 1
Jag vaknade med ett leende när klockan ringde 07:15. Idag var den dagen då jag skulle flytta till London och börja mitt "vuxna" liv. Redan i början av åttan visste jag var jag skulle plugga. Det stod helt klart för mig och mina två kompisar, Agnes och Ella, att vi skulle plugga i London.
Jag såg på klockan igen och såg att den redan var halv åtta. Jag gick upp för att duscha och göra mig iordning.
Femton minuter senare stod jag i mitt rum och kollade om jag hade något mer att packa. Jag gick igenom min packlista minst fyra gånger innan jag stängde resväskan och gick ner till köket.
När jag kom ner satt mamma, pappa och min storebror Philip vid köksbordet. Jag blev förvånad att Philip satt där eftersom han bor i en egen lägenhet, men jag antog att han ville följa med till flygplatsen.
- Godmorgon Molly! sa mamma med ett leende.
- Godmorgon! svarade jag tillbaks.
- Frukosten står på bordet, sa pappa.
- Tack så mycket! sa jag och satte mig och började äta.
Jag satt och åt när jag märkte att mamma fällde en tår.
- Vad är det? frågade jag oroande.
- Jag är bara så glad för din skull Molly! sa mamma. Jag kommer ihåg när jag skulle flytta utomlands...
- Mamma, inte en gång till! sa Philip. Vi har redan hört den historien några gånger.
- Oroa dig inte Philip, jag ska inte berätta den.
Jag såg på mamma och log. Jag kunde inte fatta att detta var den sista "måltiden" vi skulle ha tillsammans innan jag flyttade. Jag insåg att jag skulle sakna dom så mycket. Speciellt Philip, han har alltid varit den som har skyddat mig och väldigt ofta, irriterat mig.
- Vi borde nog åka nu om vi ska hinna, sa jag till pappa och ställde mig upp.
- Har du packat allt? frågade inte mamma, utan Philip.
- Ja, det har jag. Jag kollade på packlistan minst fyra gånger innan jag kom ner.
- Bra syrran! sa Philip med ett leende.
Jag gick upp till mitt rum och hämtade resväskan, passet, biljetten och min telefon. När jag hämtade min telefon såg jag att jag hade fått ett sms. Det var från Agnes.
"Hej! Ville bara säga att jag och Ella kommer innan du åker! Agnes."
Jag log för mig själv och svarade tillbaks.
Jag tog resväskan och gick ner. Pappa hade redan hämtat bilen och packat in kartongerna.
Jag satte mig i bilen där mamma och Philip satt.
Pappa startade bilen och jag kollade på huset som jag inte skulle få se på minst fyra månader.
Vi körde iväg och jag sa hej då till huset.
Jag kollade på Philip och han satt och smsade. Antagligen med sin tjej, Angelina. Dom har varit tillsammans i snart ett år.
Jag kollade ut genom bilfönstret och lyssnade på musik från min IPod.
Det tog ungefär en timma att åka till flygplatsen. Jag checkade in och var på väg till säkerhetskontrollen då jag såg Agnes och Ella komma springade mot mig.
- Molly! Du anar inte hur mycket jag kommer att sakna dig! sa Agnes och gav mig en kram.
- Men vi ses ju om en månad då du och Ella också flyttar till London! sa jag och gav Ella en kram.
- Det är sant, sa Agnes och hon kunde inte sluta krama mig.
Jag log och sa att jag var tvungen att gå. Agnes släppte taget om mig och jag gick till mamma och pappa.
- Lovar du att ta hand om dig och smsa när du är framme? frågade mamma med en tår i ögat.
- Ja, jag lovar! sa jag och kramade mamma.
- Jag litar på dig, sa pappa och log.
Jag log tillbaks och kramade honom. Philip kom fram till mig och kramade mig.
- Du vet att jag kommer sakna dig mest av allt, sa jag till Philip.
- Jag kommer sakna dig syrran! sa han och kramade mig ännu hårdare.
Jag log och tog mitt handbagage och sa hej då till min familj. Jag såg att alla fällde en tår, till och med Philip.
Jag vinkade hej då och gick igenom säkerhetskontrollen.
Jag gick till gaten och gick på planet. Nu var det nära. Om bara några minuter var jag på väg till London! Jag letade upp min plats och satte mig.
Jag satt vid fönstret. Jag kollade ut och såg det sista av den svenska flygplatsen. Jag letade upp telefonen i väskan och satte på "flygplansläge". När jag stoppade tillbaka telefonen i väskan, satte sig någon bredvid mig. Jag struntade i att kolla vem det var, men han fångade mitt hjärta när han sa "Hej"...
Så, vad tyckte ni om det första kapitlet?
Kramar Elin
Jag såg på klockan igen och såg att den redan var halv åtta. Jag gick upp för att duscha och göra mig iordning.
Femton minuter senare stod jag i mitt rum och kollade om jag hade något mer att packa. Jag gick igenom min packlista minst fyra gånger innan jag stängde resväskan och gick ner till köket.
När jag kom ner satt mamma, pappa och min storebror Philip vid köksbordet. Jag blev förvånad att Philip satt där eftersom han bor i en egen lägenhet, men jag antog att han ville följa med till flygplatsen.
- Godmorgon Molly! sa mamma med ett leende.
- Godmorgon! svarade jag tillbaks.
- Frukosten står på bordet, sa pappa.
- Tack så mycket! sa jag och satte mig och började äta.
Jag satt och åt när jag märkte att mamma fällde en tår.
- Vad är det? frågade jag oroande.
- Jag är bara så glad för din skull Molly! sa mamma. Jag kommer ihåg när jag skulle flytta utomlands...
- Mamma, inte en gång till! sa Philip. Vi har redan hört den historien några gånger.
- Oroa dig inte Philip, jag ska inte berätta den.
Jag såg på mamma och log. Jag kunde inte fatta att detta var den sista "måltiden" vi skulle ha tillsammans innan jag flyttade. Jag insåg att jag skulle sakna dom så mycket. Speciellt Philip, han har alltid varit den som har skyddat mig och väldigt ofta, irriterat mig.
- Vi borde nog åka nu om vi ska hinna, sa jag till pappa och ställde mig upp.
- Har du packat allt? frågade inte mamma, utan Philip.
- Ja, det har jag. Jag kollade på packlistan minst fyra gånger innan jag kom ner.
- Bra syrran! sa Philip med ett leende.
Jag gick upp till mitt rum och hämtade resväskan, passet, biljetten och min telefon. När jag hämtade min telefon såg jag att jag hade fått ett sms. Det var från Agnes.
"Hej! Ville bara säga att jag och Ella kommer innan du åker! Agnes."
Jag log för mig själv och svarade tillbaks.
Jag tog resväskan och gick ner. Pappa hade redan hämtat bilen och packat in kartongerna.
Jag satte mig i bilen där mamma och Philip satt.
Pappa startade bilen och jag kollade på huset som jag inte skulle få se på minst fyra månader.
Vi körde iväg och jag sa hej då till huset.
Jag kollade på Philip och han satt och smsade. Antagligen med sin tjej, Angelina. Dom har varit tillsammans i snart ett år.
Jag kollade ut genom bilfönstret och lyssnade på musik från min IPod.
Det tog ungefär en timma att åka till flygplatsen. Jag checkade in och var på väg till säkerhetskontrollen då jag såg Agnes och Ella komma springade mot mig.
- Molly! Du anar inte hur mycket jag kommer att sakna dig! sa Agnes och gav mig en kram.
- Men vi ses ju om en månad då du och Ella också flyttar till London! sa jag och gav Ella en kram.
- Det är sant, sa Agnes och hon kunde inte sluta krama mig.
Jag log och sa att jag var tvungen att gå. Agnes släppte taget om mig och jag gick till mamma och pappa.
- Lovar du att ta hand om dig och smsa när du är framme? frågade mamma med en tår i ögat.
- Ja, jag lovar! sa jag och kramade mamma.
- Jag litar på dig, sa pappa och log.
Jag log tillbaks och kramade honom. Philip kom fram till mig och kramade mig.
- Du vet att jag kommer sakna dig mest av allt, sa jag till Philip.
- Jag kommer sakna dig syrran! sa han och kramade mig ännu hårdare.
Jag log och tog mitt handbagage och sa hej då till min familj. Jag såg att alla fällde en tår, till och med Philip.
Jag vinkade hej då och gick igenom säkerhetskontrollen.
Jag gick till gaten och gick på planet. Nu var det nära. Om bara några minuter var jag på väg till London! Jag letade upp min plats och satte mig.
Jag satt vid fönstret. Jag kollade ut och såg det sista av den svenska flygplatsen. Jag letade upp telefonen i väskan och satte på "flygplansläge". När jag stoppade tillbaka telefonen i väskan, satte sig någon bredvid mig. Jag struntade i att kolla vem det var, men han fångade mitt hjärta när han sa "Hej"...
Så, vad tyckte ni om det första kapitlet?
Kramar Elin
