onedirectionovel

Jag vaknade med ett leende när klockan ringde 07:15. Idag var den dagen då jag skulle flytta till London och börja mitt "vuxna" liv. Redan i början av åttan visste jag var jag skulle plugga. Det stod helt klart för mig och mina två kompisar, Agnes och Ella, att vi skulle plugga i London.
Jag såg på klockan igen och såg att den redan var halv åtta. Jag gick upp för att duscha och göra mig iordning.
Femton minuter senare stod jag i mitt rum och kollade om jag hade något mer att packa. Jag gick igenom min packlista minst fyra gånger innan jag stängde resväskan och gick ner till köket.
När jag kom ner satt mamma, pappa och min storebror Philip vid köksbordet. Jag blev förvånad att Philip satt där eftersom han bor i en egen lägenhet, men jag antog att han ville följa med till flygplatsen.
- Godmorgon Molly! sa mamma med ett leende.
- Godmorgon! svarade jag tillbaks.
- Frukosten står på bordet, sa pappa.
- Tack så mycket! sa jag och satte mig och började äta.
Jag satt och åt när jag märkte att mamma fällde en tår.
- Vad är det? frågade jag oroande.
- Jag är bara så glad för din skull Molly! sa mamma. Jag kommer ihåg när jag skulle flytta utomlands...
- Mamma, inte en gång till! sa Philip. Vi har redan hört den historien några gånger.
- Oroa dig inte Philip, jag ska inte berätta den.
Jag såg på mamma och log. Jag kunde inte fatta att detta var den sista "måltiden" vi skulle ha tillsammans innan jag flyttade. Jag insåg att jag skulle sakna dom så mycket. Speciellt Philip, han har alltid varit den som har skyddat mig och väldigt ofta, irriterat mig.
- Vi borde nog åka nu om vi ska hinna, sa jag till pappa och ställde mig upp.
- Har du packat allt? frågade inte mamma, utan Philip.
- Ja, det har jag. Jag kollade på packlistan minst fyra gånger innan jag kom ner.
- Bra syrran! sa Philip med ett leende.
Jag gick upp till mitt rum och hämtade resväskan, passet, biljetten och min telefon. När jag hämtade min telefon såg jag att jag hade fått ett sms. Det var från Agnes.
"Hej! Ville bara säga att jag och Ella kommer innan du åker! Agnes."
Jag log för mig själv och svarade tillbaks.
Jag tog resväskan och gick ner. Pappa hade redan hämtat bilen och packat in kartongerna.
Jag satte mig i bilen där mamma och Philip satt.
Pappa startade bilen och jag kollade på huset som jag inte skulle få se på minst fyra månader.
Vi körde iväg och jag sa hej då till huset.
Jag kollade på Philip och han satt och smsade. Antagligen med sin tjej, Angelina. Dom har varit tillsammans i snart ett år.
Jag kollade ut genom bilfönstret och lyssnade på musik från min IPod.
Det tog ungefär en timma att åka till flygplatsen. Jag checkade in och var på väg till säkerhetskontrollen då jag såg Agnes och Ella komma springade mot mig.
- Molly! Du anar inte hur mycket jag kommer att sakna dig! sa Agnes och gav mig en kram.
- Men vi ses ju om en månad då du och Ella också flyttar till London! sa jag och gav Ella en kram.
- Det är sant, sa Agnes och hon kunde inte sluta krama mig.
Jag log och sa att jag var tvungen att gå. Agnes släppte taget om mig och jag gick till mamma och pappa.
- Lovar du att ta hand om dig och smsa när du är framme? frågade mamma med en tår i ögat.
- Ja, jag lovar! sa jag och kramade mamma.
- Jag litar på dig, sa pappa och log.
Jag log tillbaks och kramade honom. Philip kom fram till mig och kramade mig.
- Du vet att jag kommer sakna dig mest av allt, sa jag till Philip.
- Jag kommer sakna dig syrran! sa han och kramade mig ännu hårdare.
Jag log och tog mitt handbagage och sa hej då till min familj. Jag såg att alla fällde en tår, till och med Philip.
Jag vinkade hej då och gick igenom säkerhetskontrollen.
Jag gick till gaten och gick på planet. Nu var det nära. Om bara några minuter var jag på väg till London! Jag letade upp min plats och satte mig.
Jag satt vid fönstret. Jag kollade ut och såg det sista av den svenska flygplatsen. Jag letade upp telefonen i väskan och satte på "flygplansläge". När jag stoppade tillbaka telefonen i väskan, satte sig någon bredvid mig. Jag struntade i att kolla vem det var, men han fångade mitt hjärta när han sa "Hej"...

---

Så, vad tyckte ni om det första kapitlet?
Kramar Elin