onedirectionovel

 

Nästa morgon, tidigt...
Miranda’s pov:

Jag låg i sängen med Zayn’s armar runt mig. Jag var så lycklig att ligga bredvid Zayn som var så genuin och bara så... fantastisk. Det var helt underbart att ligga i hans famn och inte behöva röra på sig, men tyvärr skulle mitt plan tillbaka till LAX gå om fyra timmar och jag var tvungen att checka in minst två timmar innan och Zayn skulle tillbaka till deras ”kontor” för att göra sig i ordning för en intervju och sen spela in lite nya låtar.
Jag drog mig försiktigt loss ur hans famn, men då drog han mig bara närmare han.
- Zayn, I need to pack clothes for my trip back, sa jag tyst.
- But your plan dosen’t leave until four hours, you have some time... sa Zayn och kramade om mig ännu mer.
- I know, but I need to pack so I can be sure that I packed everything, sa jag och reste mig upp.
- You can’t lay in bed for just five more minutes? sa Zayn och jag skakade på huvudet.
- Two minutes? sa Zayn och det såg ut som att han verkligen ville att jag skulle lägga mig ner igen.
- Fine, but only two minutes, sa jag och la mig ner igen.
Zayn omfattade mig och andades in min lukt.
- Can I tell you something? sa Zayn.
- Yeah, sure. What’s up? sa jag.
- You make me happy, sa Zayn och jag vände mig om så att jag nu kollade på honom.
- You make me happy, sa jag och vi möttes i en passionerad kyss.

Nästa dag...

Jag hade precis gått av planet och skulle gå och hämta väskan vid rullbandet. Zayn hade inte följt med mig till flygplatsen då vi inte ville visa alla i världen att vi hade något på gång. Jag skulle sakna honom även om jag bara skulle vara borta under helgen. Är det det man kan kalla kärlek?
Jag hämtade min väska och gick mot utgången. Alexis och Hamida skulle möta upp mig innan vi skulle åka hem till Alexis där alla tjejer skulle vara innan bröllopet imorgon. Brudparet var Alexis’ syster Alicia och Hamidas bror Jonathan. Jonathan var min brors bästa kompis och Alicia blev bra vän med Nick. Vi har liksom känt varandra nästan hela livet.
- Miranda! hörde jag Hamida skrika och jag kollade om jag såg dem, vilket jag gjorde ganska snart.
- Hey girls! sa jag och kramade om dem när jag kom fram till dem.
- Fine, we’ve missed you! sa Alexis och log stort.
- And I’ve missed you too! sa jag och vi gick snart till bilen och åkte till Alexis’ hus.

Nästa dag, morgonen...

Jag höll precis på att locka håret på Alexis’ medan Hamida satte upp håret på Alicia. Vi hade sminkat oss och nu väntades bara att ta på sig klänningarna och sen gå ut till kyrkan. Jag hade fått äran att ta kort på bröllopet och jag skulle verkligen göra mitt bästa för att fånga alla fina stunder de skulle få under det närmaste dygnet. Jag, Alexis och Hamida fick äran att vara brudtärnor och vi hade fått glittriga, fina klänningar.
- So, tell us a bit about this Zayn guy, sa Alicia och jag rodnade.
- He is so sweet and romantic and just so... real, sa jag och log.
Han var verkligen allt det som jag nämnde. Det var för bra för att vara sant.
Snart var vi klara och vi gick och ställde oss i ledet och bruden och brudens far längst bak. Jag fick gå med Nick, med en kamera runt halsen istället för blommor.
- So, you’re dating a guy named Zayn, viskade Nick till mig när vi gick mot altaret.
- Who told you? sa jag samtidigt som jag log, för att inte göra någon orolig eller något sådant.
- I heard you girls talked about it last night, when I was going to get some drinks, sa Nick och jag nickade.
- I will talk to you about it later, okay? sa Nick och nickade.
Vi fortsatte att gå och snart var vi framme vid altaret. Jag ställde mig bakom Hamida och satte på kameran och började ta kort då Alicia och hennes pappa Michael gick mot Jonathan och oss andra.
Gud så fin hon var. De såg så lyckliga ut. Tänk om jag skulle få stå vid altaret en dag. Kanske till och med med Zayn.

Samtidigt i England, ca 6-8 timmar...
Zayn’s pov:

- What do you want? svarade jag i telefonen då jag såg att det var Perrie som ringde.
Hon hade ringt en gång varannan timme under helgen, men jag hade valt att inte svara men tänkte att det var lika bra att svara för då kanske hon skulle sluta.
- I miss you, hörde jag Perrie säga och jag stannade till.
- Why? You were the one who broke up with me, sa jag argt.
- I know, but I think that I want to give love a try again, sa Perrie och jag var mållös.
- I’m in love with someone else, sa jag sen bestämt.
- Fine, but would you please let me pick up the rest of my stuff tomorow? Please? sa jag och nickade, men kom på att hon inte såg mig.
- Fine, see you then! sa jag och la på.
Jag vet inte riktigt vad som skulle hända imorgon. Perrie var ju ändå den kvinnan som jag älskat mest. Det fanns fortfarande något kvar i mitt hjärta som var till för Perrie, men vad var det egentligen?

Nästa kapitel! Vad tycker ni? Vad kommer att hända mellan Zayn och Perrie och mellan Zayn och Miranda?