onedirectionovel

One Thing - Kapitel 6 - BBQ - party

Tidigare...

- Miranda? Honey, I'm so sorry...

- Zayn, stop. Just stop. Listen to me, hörde jag Miranda säga och jag gjorde som hon sa.

- Admit it, what we had was a fantasy. What we had were never real... hörde jag henne säga och sen la hon på.

Fan. Jag hade förlorat den enda som hade fått mig att le igen. Skulle jag någonsin kunna få tillbaka henne? Skulle jag någonsin kunna le igen?

Bild 1: Grillpartyt. Bild 2: Miranda. Bild 3: Glass. Bild 4: Miranda och Zayn.

 

5 veckor senare...

Jag satt hemma i soffan och kollade på Ellen Degeneres Show som gick på tv:n med glass och te. Jag hade valt att stanna hemma då jag hade spytt både igår och förrgår, idag hade jag bara mått illa. Jag hade mått illa hela veckan, jag måste ha fått en släng av magsjuka eller något.

Veckorna som hade gått hade varit helt okej, jag hade varit ganska ledsen veckan efter att det hade hänt, men Alexis, Hamida, pappa och Nick hade varit där som stöd.

Vi hade knappt pratat, Zayn och jag, utan jag fixade håret på honom när det var intervju eller photoshoot på gång. Jag hade saknat honom väldigt mycket, jag saknar honom fortfarande.

- Miranda, we'll go to work now! sa Hamida samtidigt som hon satte på sig örhängena.

- Key, I'll meet you guys at the BBQ tonight, sa jag och svalde en sked med glass.

- Bye! sa Alexis och jag log.

Jag tog upp min telefon och slog in pappas nummer.

- Scott, hörde jag pappa säga sömnigt.

- Hey, it's me! Did I wake you up? frågade jag.

- Honey, not at all. You know I always got time for my little girl. How do you feel today?

- Better, but I guess that it is going to be like this a few mornings from now.

- Yup, but that's the circle of life.

- That was just ridiculos dad!

We pratade lite till och sen var pappa tvungen att få sova lite till, innan han skulle tillbaka till jobbet och spela polis.

Jag satte mig till rätta igen och kollade på Ellen. Idag visade de avsnittet när Taylor Swift och Zac Efron gör en egen låt till Ellen. Jag log och stoppade in en sked med glass i munnen. 

 

Kvällen, vid stranden...

- Look who decided to show up! sa Harry när jag gick emot dem när de stod och drack öl och grillade korv. Zayn tittade ner i marken.

- Well, I've missed you, sa jag och kramade om alla utom Zayn.

- Beer? sa Louis och sträckte mig en öl, men jag skakade på huvudet.

- I don't think I should drink any alcohol when I'm not quite well, sa jag och log.

Jag fick en korv och så stod vi och pratade samtidigt som vi grillade.

Helt plötsligt ringde Zayn's mobil och han svarade med ett "Oh, hi Perrie!" vilket fick mig att må illa igen så jag ursäktade mig och gick till bergen och satte mig ner och tittade ut mot havet. Havet hade alltid lugnat ner mig när jag var upprörd eller ledsen. Att bara andas in havsluften och känna hur vågorna blåser in mot stranden.

Jag blev avbruten av att Zayn kom och satte sig bredvid mig.

- What do you want? sa jag kallt och fortsatte att kolla på havet och dess vågor.

- How are you?

- Could be better. Sad and heartbroken.

- I'm so sorry, for what happened. I don't know why I didn't stoped her. If I could just turn back time...

- Well, it's to late for that.

- I miss you. I miss your laugh. I miss your smile. I miss that you smiled when I walked in to a room. Why don't we start over?

- We can't.

- Why? Give me one good reason why we can't forget what happened and start over!

Jag tittade på honom. Jag hade aldrig sett honom såhär spänd.

- Fine, you wanna know why we can't forget it and start over? sa jag lite argt.

- Yes, please tell me, sa Zayn och ställde sig upp, vilket jag också gjorde.

- We can't start over because I'm pregnant! sa jag och Zayn tystnade.

 

Zayn's pov:

- Why? Give me one good reason why we can't forget what happened and start over? sa jag.

Miranda tittade på mig. Jag hade nog aldrig varit såhär spänd förut.

- Fine, you wanna know why we can't forget it and start over? sa Miranda lite argt.

- Yes, please tell me, sa jag och ställde mig upp och Miranda gjorde samma sak.

- We can't start over because I'm pregnant! sa Miranda och jag tystnade.

Va? Gravid? Var hon gravid? Detta kunde inte vara sant.

Jag såg att hur tårarna började rinna ur hennes diamantliknande ögon och jag gick närmare henne.

- You're pregnant? And I'm the father? sa jag skärrat och hon nickade.

Jag torkade bort hennes tårar och gav henne en lång, tröstande kram.

- We can get through this together, viskade jag i hennes öron och hon nickade.

- We'll just take one day by time, sa jag och kramade om henne hårdare.

- God, I've missed your hugs, sa Miranda tyst och jag log.

- And I've missed your kisses, sa jag och tittade på henne innan jag lutade mig framåt och kysste hennes mjuka läppar försiktigt.

- Are we together again? frågade Miranda och jag tittade på henne.

- I want to be with you, I want to raise our kid together and I want to be in a relationship with you, sa jag och kysste henne igen.

Miranda log och vi återgick till att kramas.

Jag hade nog aldrig varit så lycklig som jag var just nu. Jag hade fått tillbaka den som hade gjort mig glad och jag hade fått en liten son eller dotter på köpet.

Jag log. Jag kunde äntligen le igen.

 

Oj, oj, Miranda är gravid! Kunde ni ha anat det? Vad tror ni kommer att hända nu?

 

 

Hej! Jag är en ny läsare och jag vill bara säga att du skriver riktigt bra! Satt och läste din tidigare och den novell du skriver nu dom är skit bra!

Hej! Jätte bra novell! Hade du velat göra ett inlägg på din blogg om min tävling på min nya novell blogg och kanske även göra länkbyte? Skulle bli jätte glad då! Kram på dig! //Ida :3

Hejsan, jag har en novellblogg med en pågående One Direction novell. Jag undrade om du kanske ville ha ett länkbyte med mig? Svara i så fall på detta i min blogg, kram.

Hej! Kan du lägga upp nästa kapitel snart? Jag är typ beroende av din novell!

Bra inlägg,gillar din historia. Btw, checka in vår nya story blogg storiesbyri.blogg.se!Ni kommer inte ångra er. :) Teaser kommer snart ut på första kapitlet.