onedirectionovel

 

Klockan var nu halv 12 och om några minuter skulle jag och pappa dra till en tatueringsstudio för jag skulle göra en till tatuering där det ska stå "Be your style and love it".

- Miranda, are you ready to go? sa pappa nerifrån.

- In a second, svarade jag tillbaka och tog kort på min outfit och la upp bilden på de sociala medierna. Jag tog min handväska och min mobil och gick ner till pappa.

 

- Miranda, you're ready to get your tattoo now, sa tatueraren Steve och jag gick och la mig på bänken som såg ut som en massörbänk.

- Are you sure that you want to do this? sa pappa och satte sig i stolen bredvid mig.

- Yes, I'm sure, sa jag och Steve började.

Det gjorde inte lite ont.

- So Miranda, how come you want to do this tattoo? sa Steve.

- Well, basically I want to do this tattoo because it is something that my dad is always telling me and now that I'm moving to London and he is going to Hawaii, I thought that it could be a reminder, sa jag och gjorde konstiga grimaser för att det gjorde ont.

- Does it hurt? sa pappa.

- No kidding, sa jag och fortsatte att göra grimaser.

En kvart senare var Steve klar och jag fick kolla hur den såg ut.

- It looks amazing! sa jag och log när jag såg tatueringen i speglarna.

- It truly does, sa pappa och vi tackade Steve och gick sedan hem för att hämta väskorna och sen luncha.

 

- What can I get you? frågade kyparn oss när vi satt på restaurangen.

- I would like to have the chicken salad and a glas of water, sa jag och log.

- Make that two, sa pappa och kyparn tog våra menyer och gick.

- I'm really gonna miss you, sa pappa och kollade på mig.

- I'm gonna miss you too, sa jag.

Vi satt och pratade en stund och sen kom salladerna och vi började käka.

- So, are you coming home on friday for the wedding? frågade pappa med sallad i munnen.

- Yes, and then we are leaving on sunday morning, sa jag och log.

- Have you heard anything from Nick? frågade jag sen.

- Yes, he is coming on friday for the wedding and his studies is going great, sa pappa.

Vi satt i ungefär en timme och åt lunch. Klockan var nu ungefär kvart i tre och senast halv fyra var jag tvungen att checka in på flygplatsen.

- So Alex has all of our furnitures and stuff? frågade jag pappa när vi gick till bilen.

- Yes, he has them in his garage and the key to his garage is in your bedroom, third drawer from the bottom, sa pappa och vi satte oss i bilen och åkte mot flygplatsen.

 

- Call me when you get there? sa pappa och kramade om mig.

- I promise, sa jag och kramade tillbaka.

- I love you, sa pappa och gav mig mitt handbagage och log.

- Love you too, sa jag och log tillbaka.

Jag gick mot utgången mot planet och kvinnan tog mitt boardingcard.

Jag vände mig om och sa med läpparna: "Love you" och fick "Love you too" tillbaka. Strax efter vände jag mig om och gick och satte mig i stolen på flygplanet.

Jag tog på flygplansläge och satte på musik i mina öron och blundade.

Nu var jag på väg till mitt nya hem.

 

- Zayn, you can't sit here all day long and be all depressed! sa Niall och tittade på mig.

- Niall is right, you need to get over Perrie, sa Liam och killarna nickade.

När jag hörde hennes namn, kände jag att gråten började komma tillbaka, men jag höll tillbaka tårarna.

- Guys, I love her. We were together for about six months and you think that it is so easy to just get over her? Well, you are all wrong, sa jag och satte mig i soffan.

- Zayn, we know that it is hard to get over someone that you love, but you haven't even tried to get over her. You have been depressed for at least a month! sa Louis.

Jag kollade på killarna och sen vände jag blicken från dem och hörde att de suckade.

Strax efter knackade det på dörren och Simon kom in.

- Hi guys! Oh no, is he still down? frågade Simon killarna.

- Yes, there is nothing that can cheer him up, sa Harry och jag tror att de alla tittade på mig.

- Zayn, I need you to something for me, sa Simon och fångade upp min blick.

- What is it? frågade jag och jag tror att jag såg lite hopp i killarnas ögon.

- I promised Miranda, the new hairdresser, that I was going to pick her up, but I have so much to do here, can you pick her up for me? sa Simon och kollade på mig.

- Sure, when? sa jag och killarna log.

- You need to be there in a half-an-hour, so you better go there now! sa Simon och gav mig min jacka. 

- Thank you, but what is her last name? And what does she looks like? frågade jag.

- Miranda Caan, I thought that you mabye could have a sign with her name and that she could come to you...? sa Simon.

- Fine, then can I get a piece of paper and a pen? sa jag men stoppades av Niall.

- No need, here you go! sa Niall och gav mig ett A4 där det stod Miranda Caan.

- Thanks, well, I guess I see you later, sa jag och gav mig iväg till flygplatsen.

 

Jag parkerade bilen och gick mot flygplatsens ingång.

- Oh my god! Zayn! Zayn! hörde jag några fans säga och stannade och vände mig om.

- Hello girls, how are you? sa jag och tog på mig ett leende.

- Awesome, can we take a picture with you and mabye get an autograph? sa en tjej med blont hår.

- Sure, sa jag och log.

Tjejerna tog kort och sen gav de mig varsitt papper och en bläckpenna.

- What's your name? frågade jag tjejen med blont hår.

- Louise, sa tjejen och jag stannade till.

Louise, Perrie's mellannamn. Herregud, kom igen nu Zayn, du kan inte fortsätta att hålla på såhär, tänkte jag för mig själv och fortsatte att skriva min autograf till Louise.

- Here you go, sa jag och log.

- Zayn, can I ask you something? sa Louise och jag nickade svagt som svar.

- What happend between you and Perrie? You were the perfect match, sa Louise och jag hörde hur mitt hjärta brast.

- I rather not talk about it, sa jag och log lite smått.

- If you excuse me, I have to pick someone up, sa jag och log och gick sedan mot ingången.

 

Nu hade jag säkret stått i minst tio minuter där alla passagerare från LAX skulle komma. Än så länge hade ingen kommit.
Jag suckade. Jag hade ju sett att flera hade tagit kort på mig med pappret med Mirandas namn i handen. Vad skule nu alla tro?

Precis när jag var på väg att ge upp, såg jag folk komma.

Jag letade och kollade om jag såg någon tjej som kunde heta Miranda.

Jag såg en tjej med mellanbrunt, långt hår som kunde heta Miranda. Hon var ganska söt, så jag hoppades att det skulle kunna vara hon.

Hon kollade runt bland oss människor som stod och väntade. Jag tror att hon fick syn på mig och log och gick mot mig med sina fyra väskor.

- Hi, my name is Miranda Caan, sa tjejen som jag hoppades vara Miranda.

- Hi, Zayn Malik, sa jag och tog fram handen för att hälsa.

- A hug? We are going to work together for a long time, sa Miranda och log.

Hennes leende fick mig att må väldigt bra.

- Why not? sa jag och vi kramade varandra. Gud vad hon luktade gott.

- I thoght that Mr Cowell was going to pick me up? sa Miranda efter kramen.

- He had work to do, so he asked me, sa jag och log.

- Oh, I see. Do you mind helping me with my bags? sa Miranda.

- Not at all, sa jag och tog två av hennes väskor och vi gick mot min bil.

 

 - So, were do you wanna go? frågade jag henne när vi hade satt oss i min bil.

- Do you think that you can drive me to my place? Need to change clothes and leave my bags there, sa Miranda och log.

- Sure, what's the address? sa jag och Miranda visade mig adressen i hennes telefon.

- Let's go! sa jag och startade bilen.

 

- I need to make a phonecall, sa Miranda och jag nickade.

Hon slog in något nummer och tryckte på grön lur.

- Hi, it's me. I'm here now, sa Miranda och fick något svar tillbaka.

- Yes, Zayn picked me up.

- He is a member from One Direction.

- Okey, love you, var Mirandas sista mening innan hon la på.

- Boyfriend? frågade jag med ögonen på vägen.

- Dad. I'm single, sa Miranda. How about you?

- Broke up with my girlfriend about a month ago, so single, sa jag och log lite.

Vi fortsatte att prata och snart var vi framme.

- Can you help me again with my bags? frågade Miranda och jag nickade.

Vi tog väskorna och gick till lägenheten.

- So, this is me and my BF's place, sa Miranda och jag kollade runt.

- Nice apartment, sa jag.

- Can I show you around? frågade Miranda och jag nickade.

- This is the kitchen and this is the living room, sa Miranda när vi gick runt.

- This is Alexis room and this is Hamida's room, fortsatte hon.

- And this is my room, sa Miranda och vi gick in.

Rummet var vitt och ganska stort och på den ena vägen stod en svart text: "Be your style and love it".

- The same as your tattoo? frågade jag och pekade på texten.

- Mhm, sa Miranda.

- I need to change clothes, can you wait outside? sa Miranda och jag nickade.

Jag gick ut och gick runt lite i lägenheten. Jag hittade snart ett till rum, som var stort men som inte tillhörde någon vad jag visste.

- It's going to be our "workshop", sa Miranda samtidigt som hon gjorde någon slags fläta med två delar.

- I understand, sa jag och tittade på Miranda och log. Hon hade bytt från sin gråa, långa tröja till en söt topp.

- Ready to go to work? frågade jag och Miranda nickade.

Vi gick till bilen och åkte till killarna.

Jag hade inte tänkt på Perrie någon gång sedan jag träffade Miranda.